Okej, vet att jag inte brukar prata om mina problem och så vidare men nu måste jag verkligen skaka av mig allt inom mig och börja om på nytt, om det nu går.
När jag började resan till Norrköping så visste jag att det skulle uppstå en massa problem. Som tillexempel att förlora vänner, min tro och hopp på kärlek osv.
Alltså det går inte att hålla allting inom sig, det går bara inte. Därför skriver jag det här, och jag tvingar er inte att läsa men jag måste få ut det.
Först så blev jag av med min allra bästa vän som jag känt i 3 år nu ungefär. Men det har ordnat sig nu men ja, jag älskar dig mest och så kommer det förbli för alltid. Över till det andra.
Jag har aldrig älskat någon så mycket i hela mitt liv som jag älskade min kille, men idag tog det slut. Ingen kan någonsin förklara eller ens ana hur mycket jag älskade, gillade, beundrade och hur sjukt kär jag var i honom, inte ens jag. Minns allt vi har pratat om, och alla minnen. Speciellt veckan i Umeå, på jullovet. Min dröm gick i uppfyllelse.. Orkar egentligen inte tänka på det nu men.. Men jag är stark. Jag pallar inte fälla en massa tårar som sedan aldrig kommer ta slut, så jag väljer att ta det lugnt och tänka igenom saker och ting.

Och till alla föräldrar eller blivande mammor, eller i och för sig allihopa: tro inte på utegångsförbjud eller dator/mobil förbjud, för det är bara ett skitsnack som inte funkar. Det är bara ett dumt jävla sätt föräldrar väljer för att lära sina barn en läxa och låta dom se vad dom gjort för fel. Men nej, det fungerar inte! Det hjälper inte och man lär sig inget utav det! Hoppas du ser det här mamma.
Jaja, shit happens, men det här.. Allt det här är överdrivet och jag orkar inte mera. Ta mig hem bara, svårt eller?

Hejdå.